”Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr” skrev Karin Boye

Det finns en företeelse som är uråldrig och som har fått en renässans. Människor från olika sammanhang, troende och inte alls uttalat troende människor, ger sig iväg eller talar om att ”detta vill jag göra”! Det handlar om att vandra! Och inte i största allmänhet utan om att pilgrimsvandra! Den vandring som verkar locka många, just nu, är att gå till Santiago des Compostela. Platsen där aposteln Jakob lär vara begravd.

Att göra en pilgrimsvandring är en företeelse som finns i många olika kulturer och religioner! I Sverige förbjöd Gustaf Vasa pilgrimsvandrandet år 1544. I vår tid, när livet är inrutat och krävande och vi sällan har kontroll över kalender och tid så är pilgrimstanken,
ett fenomen som kan rikta vår uppmärksamhet mot ett annat sätt att leva.

Meningen med att pilgrimsvandra är att söka det heliga i livet, att fördjupa sin relation till Gud och att vara öppen för att dela tankar med andra längs vägen. Genom vandrandet så gör man både en inre och en yttre resa. När man går tillsammans med andra kan
man slappna av i tryggheten från den lilla gruppen och uppleva med alla sinnen landskapet omkring. Vandrandet blir en slags meditation som möjliggör att dörrar öppnas till tankar som ligger på ett djupare plan.

Genom att livet blir avskalat och enklare så kan man också få nya perspektiv på sitt liv.
“Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” säger Jesus

I Skandinavien är de mest kända pilgrimsmålen, Nidarosdomen i Trondhjem samt klosterkyrkan i Vadstena. Men det finns också en pilgrimsled i norra Sverige, mellan Abisko och Nikkaluokta där man kan vandra längs en led med Dag Hammarskjölds
Vägmärken, som meditationsplatser. Trots att du har ett mål för vandringen så är det
”vägen” som är målet. Samma ord som de första kristna kallade att vara Kristi efterföljare, det var att följa ”Vägen”.

I själva verket är det ju så också med livet, med våra olika projekt och ambitioner, att varje dags småprat och möten är vad livet egentligen handlar om. Svensk psalm 546 v.4
Jag är en pilgrim som ibland blir trött på levnadsvägen. Dock vill jag söka livets land,
i bön och möda trägen. Här finns det ingen säker ort, men bortom mörka gravens port
min fristad är belägen.

Karin Burstrand

Tillbaka till startsidan